Var En God Människa!

Jag kommer publicera två inlägg skriva av en person som lättat på sitt hjärta, delat med sig om en känsla som jag önskar ingen borde behöva känna. Inläggen är väldigt hemska, tråkiga och sorgsna att läsa men läs dem!

Som jag skrev nedan för såg jag dig sista gången för 2 veckor sedan. Vi mötes upp på pendeltågstationen och åkte buss hem till dig där du tilfälligt bodde. Vi kollade på filmen Gothika och moffade i oss godis. Vi satt med ett täcke och höll om varandra för det var kallt i lägenheten. Jag sov även kvar hos dig. Du höll om mig när vi sov. Dagen efter gick vi upp tidigt för jag hade min praktik. Du följde med mig till Gulmarsplan och till min tvärbana. Du gav mig en bamsekram och pussade mig på kinden och sa ”Vi får ses snart och ta en fika”.
Du ville egentligen ge mig en kyss men jag sa ifrån. Jag sa till dig att vi hade ju gjort slut.

Jag fick aldrig säga till dig vad jag egentligen kände för dig. Trots att det hade tagit slut.
Jag sa ju bara att jag inte hade några känslor kvar för att du skulle komma över mig. Om du bara vetat, hur ofta jag satt och kollade på bilder på dig och mig. Hur ofta, jag ville ringa dig för att bara höra din röst.

Mitt hjärta blöder. Överallt påminns jag om dig.
Jag vill bara lägga mig ner och sova. För när jag sluter mina ögon ser jag dig. De drömmarna känns så verkliga.


Inlägg 2

Jag sitter och stirrar mot dataskärmen. Jag har så mycket att skriva men jag vet inte hur jag ska formulera mig.
Tårarna vägrar sluta rina nedanför mina kinder. Jag kan inte som alla andra fatta att du är borta.
Sista gången jag såg dig var för 1-2 veckor sedan. Jag pratade senaste med dig i fredags om jag bara hade vetat att det var vårat sista samtal.

Jag hatar mig själv att du sms:a mig igår och bad mig ringa dig och jag inte märkte det förens timmar senare.När jag ringde senare svarade du inte. Det gnaggar mig ännu, vad var det du egentligen ville säga mig? Den frågan kommer jag aldrig få svar på.

Jag är så jäkla arg på dig, men samtidigt ledsen. Mitt hjärta blöder och saknaden av en person har aldrig varit så stark. Skuldkänslorna växer och växer tillsammans med min ångest. Det känns som mitt fel att du inte längre finns bland oss. Jag låg och tänkte på dig igår som många andra nätter innan jag skall sova.
I morse innan jag fick reda på vad som hade hänt, hade jag en lustig magkänslan. En magkänsla som att något snart ska hända eller hade hänt och jag drog åter igen iväg ett sms för att kolla hur du mådde men jag fick inget svar.

Jag tycker att det är så sorgligt det som hänt, du hade hela ditt liv framför dig. Men du blev bara 19 år gammal.
Du och jag har så många minnen tillsammans, både bra och dåliga och du blev en av mina närmaste vänner.
Jag hoppas du får bra på andra sidan, jordens finaste ängel. Jag älskar dig.
Vi ses i nästa liv.

Så till alla, tänk på hur ni är mot andra människor. Försök att inte bråka och trycka ner andra. Försök vara så som det logiska säger att det borde vara. Jag försöker verkligen att inte bete mig så som jag tidigare gjort i mitt liv. Vad fan händer om den personen sen försvinner för alltid? Släng inte på luren och va sur för i andra änden av luren blir personen påkörd strax efter…

Ni förstår min tanke gång. Även om jag inte vet något om fallen ovan så handlar det att man ALLTID kommer tänka ”tänk om”. Det finns nog kvar där alltid vid sådana händelser, men att du INTE skrek på personen som sista grej någonsin underlättar ju ganska mycket! Så om du skriker, sårar eller gör något som man inte borde göra, ångra dig snabbt och våga stå för att du gjort fel och säg förlåt.

R.I.P